Rar belöning

Måste berätta om det rara brevet jag fick idag från Gotlandsägg i Stenkyrka.


Jag ringde deras nummer för konsumentkontakt för ett par veckor sedan och berättade om det konstiga ägget jag fick i min stora kartong med ekologiska Gotlandsägg. Det var sååå äckligt grumligt rödgult och nästan som ett kycklingskelett. Men det luktade tack och lov inte konstigt.


Jag lovar, det blev ingen omelett den dagen och inte på länge kunde jag äta ägg. Men jag var nyfiken på vad det kunde vara. Tyvärr fick jag ingen riktig förklaring men det kunde i vart fall inte vara en halvfärdig kyckling, lovade den trevliga kvinnan jag talade med. 

Idag kom dessutom en liten ersättning med posten. Det uppskattas alltid!

BIB- finns inte mer

Mitt favoritmärke på kläder i en prisklass som klarar vardagsbudgeten finns inte mer.


BIB - Big is Beautiful startades av Jytte Meilvang på 1980-talet. I en exklusiv boutique inne i Sturegallerian i Stockholm såldes de första läckra plaggen för kvinnor som föredrar större storlekar. Det har jag alltid gjort, oavsett om jag varit tunn som en tråd eller lite rundare som nu. Jag har alltid föredragit kläder med mer tyg. Det ser lite dyrare lite extravagantare ut än tajt och åtsittande, tycker jag.


Jytte Meilvang var från början flygvärdinna, själv i plusstorlek. Hon hade som så många andra svårt att hitta snygga kläder som inte var säck och började designa sina egna plagg. Fler ville ha och så startade företaget, som snabbt blev en succé. 


En överdel kostade flera tusen och vi var en liten klick som föredrog att spendera våra pengar så. Men som för så många konstnärliga personer gick det åt skogen med ekonomin. Om jag minns rätt nu så var det någon ansvarig som lurade märkesdesignern, som därmed tillsammans med sin syster Vickan Skiöldebrand inledde ett samarbete med H&M.


Det har pågått till nu. 


Här i Visbys nya utbyggda H&M har jag efterlyst BIB och fått väldigt svävande svar, bland annat att märket sålde för dåligt. För att få veta mer kontaktade jag deras kundtjänst i Stockholm. Efter en dryg veckas mailkorrespondens om var jag kunde hitta BIB ville fortfarande ingen ge konkret besked utan menade att kollektionen HM+ skulle vara samma. Då tog jag kontakt med Jytte Meilvang själv på Facebook.


Och fick det sorgliga bekräftat. Hon har lämnat designjobbet för drygt ett år sedan och utbildar sig till fotograf. Det blir hon säkert också bra på. Jag har nämligen sett en del av hennes bilder på en annan Fb-sida, nämligen hos Marianne Randolph som också hon är i modebranschen - startade WERA med Marie Wäsenlund för NK.


Jytte Meilvangs design stod för stil och i många plagg mycket bra kvalitet för pengarna. Jag har kvar flera favoriter i min garderob. HM+ har hittills inte kommit i närheten på något sätt.


Jag får istället testa Olars Ulla, dalkullans udda kläder som sedan ett par år säljs i egen fin boutique på Adelsgatan i Visby. Men då pratar vi lite andra pengar. Kanske lika bra det, att bara skaffa något enstaka nytt plagg varje säsong. 

Jag var där!

Svenska fotbollslandslaget är på Gotland och tränar inför EM. Det har jag skrivit in i min kalender för månader sedan. Spelare och tränare landade på Visby flygplats  i torsdags och på eftermiddagen tog jag min cykel för att i god tid ställa mig i kön utanför Gutavallen. Där skulle det bli träningsmatch och jag skulle få se Zlatan för andra gången i mitt liv.

För mig var det ett tillfälle som jag inte ville missa. När jag första gången såg honom på NK i Stockholm för drygt tio år sedan gjorde han ett outplånligt intryck på mig . Innan dess hade jag ingen aning om någon Zlatan. Jag var där på favoritvaruhuset med min yngsta dotter och hörde henne i mobilen säga till sin pojkvän "Zlatan är här". Hon nickade åt en ung gänglig man, omgiven av några andra ynglingar. 

Att det var något speciellt med den här personen det märktes direkt och när han vred huvudet åt vårt hål tittade han rakt in i min ögon. Han stod så en stund med fästad blick och jag blev otroligt nyfiken på vem det kunde vara. Hans utstrålning, hans hållning och unga pondus … jag blev fascinerad och har sedan dess följt Zlatan Ibrahimovic liv och äventyr. Han har till och med fått mig att titta på fotbollsmatcher i tv som jag aldrig annars skulle bry mig om. Och jag har läst hans välskrivna biografi. Författaren David Lagercranz har gjort ett strålande arbete.

Att Zlatan är ett fotbollsgeni, det är ju tveklöst men det är inte bara det. Det här är en mycket speciell människa som trampar vår jord samtidigt som jag får vara med och följa hans väg. Att få se en världsstjärna gästa vår ö, det var en upplevelse som jag absolut inte ville missa.

Själva träningsmatchen var väl inte så spännande, men att höra småknattarna på läktaren ropa "Zlatan, Zlatan, Zlatan, Zlatan…" det var rörande och jag rös. Stjärnan själv kanske uppfattades som lite nonchalant när han med ryggen mot publiken vinkade bakom ryggen som ett tack, men jag uppfattade det snarare som blygsel.

De övriga dagarnas öppna träning avstod jag från jag hoppas att knattarna fick komma lite närmare sin idol då.

Dopet

Hela landet tycks ha varit drabbat av dophysteri. Själv är jag ganska ointresserad av den unga Ockelbofamiljen. Men jag tycker det är roligt att se på bilder från stora evenemang. Det är kläderna, frisyrerna, skorna och hattarna som jag kollar in.


Från i tisdags finns mycket att önska av god smak och val av färger. Ingen inspiration gavs när jag senare på kvällen tittade på bilder från Slottskyrkan.


Det som roade mig mest var att se hur den lilla bebisprinsessan är en total kopia av sin farmor Ewa. Munnen! Inget Bernadottskt där inte.

Grannsämja - not!

Min närmaste granne ville ha hjälp med att formulera annonstext till Tradera. Hon blev arg på mig när jag inte hade tid. Det var något år sedan och därefter har hon inte hälsat när vi mötts. Förrän vid informationen i nya tvättstugan. Jag noterade att hon var där, det var var allt.

Nu ser jag något som liknar en demonstration, ett sätt att stänga mig ute helt.

Först kom det upp en spaljé som kläddes med frottéhanddukar. De blev blöta och blåste ner i regnet. Då kom duschdraperi nummer ett. Det fladdrade och slog som ett segel i blåsten på tredje våningen. Så nu har jag fått ett prickigt duschskynke att titta på. Färgglatt! Visserligen blåste det ner helt och hållet i helgen, men nu är det uppsatt och på plats igen.

Jag skrattar för mig själv här i min öppna idyll och tänker att grannen kanske tänker duscha ute i sommar. Fortsättning lär följa. Jag har egentligen bara en sak att tillägga i sammanhanget. Det är att jag önskar att någon hade hjälpt henne med att sätta spaljén rakt. Så svårt kan det inte vara att följa rutorna. Eller så vet hon att jag är en person som vill ha ordning och reda, räta linjer och raka rör och vill retas lite extra.

Tråkigt när inte grannsämja råder, men det är ju som med andra relationer. Det fungerar inte alltid med alla. Själv har Zlatan och jag det skönt här på andra sidan.

Nu är bäst

Kristi Himmelshelgen är den mest bokade på båt och flyg till Gotland. Från nu och till midsommar är alltid vackraste tiden på ön. Förr... när vi hade sommarställe i Västergarn då försökte jag alltid - om arbetet tillät - att stanna åtminstone fram till Pingst.


Gullvivor och liljekonvaljer blommar i den klorofyllstinna grönskan. Det är sista chansen att plocka kajp och den gotländska sparrisen är som allra finast. Svägerskan och hennes man odlar de bästa. Deras sparrisar är inga magra spetar, sådana som säljs i matbutikerna. Mjälla stjälkar, gröna med härligt feta knoppar levereras från Botvide gård direkt till min dör från hovleverantörerna i Sanda.

Lyxtallrik

Det svåra samtalet

"Jag vill veta vad folk tycker, så jag vet var jag har dem. Men jag förbehåller mig själv rätten att säga emot dem jag tycker har fel."

Ett citat från denna debattartikel som jag tycker är bra och viktig på många sätt: http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1046

Läs mer "Min vardag"

Vi vann

Förra året var jag en av sex testmatlagare i tidningen Buffé. Av någon anledning blev det sista året för den formen av medverkan från tidningsläsarna. Nu har tidningen Buffé i 2011 års version tilldelats Guld för Sveriges bästa kundtidning.

Juryns motivering: 

"En del av folkhemmet i både vardag och fest, de flesta tänker nog inte ens på den som en kundtidning. Men de makalösa försäljningssiffrorna och kundlojaliteten talar sitt tydliga språk - mer kundtidning än så här kan det knappast bli." 

Läs mer "Mat&Mode"

Hänsynslösa grannar

En av mina grannar har katt, som jag. Hennes buse vill precis som min Zlatan smita ut när dörren öppnas. Därför har hon satt upp ett anslag på källardörren där hon ber oss grannar tänka på att stänga ordentligt. Det är ett måste ändå i vår källargång, men nu vädjar hon extra för att hennes katt inte ska springa bort bland alla gömslen i underjorden.


Tro inte att människor bryr sig. Jag tycker det är så fräckt och känns nästan demostrativt, så ofta som just den dörren står öppen nu för tiden. Jag blev själv vittne till nonchalansen när en annan granne gick bakom mig. Jag hörde att hon inte stängde dörren och vände mig om för att be henne göra det.


Kvinnan bara stirrade iskallt på mig och gick rakt förbi. Jag vet att hon har hund så jag sa:


- En djurvän skulle visa omtanke och stänga ordentligt efter sig!


Nu väntar jag bara på att den otrevliga ska släppa sin stora hund på mig nästa gång vi möts.

Så har vi de där balkonggrannarna som njuter rökarnas fria liv utomhus. Det är säsong för dem nu. Men inte för oss andra. Röken går rakt in genom allt som är öppet, fönster och balkongdörrar.


Det är inte mycket att göra åt. Men jag kan ju beklaga mig här över att behöva inleda och avsluta dagen med nosen full av äcklig rök. Trodde väl aldrig att jag som gammal rökare skulle bli sån, men på den tiden rökte man inomhus och förpestade mestadels bara sin egen tillvaro. Jag reagerade redan då på de som rökte på gator och torg. Man kunde liksom inte fly undan som på krogen, där man kunde välja att gå sin väg eller byta bord.


Men det var faktiskt väldigt trevligt att sitt på krogen natten igenom och röka till vinet. Det hörde ihop. När den glädjen blev till förbud var det lättare att sluta röka. Det är jag glad för idag. Det doftar friskare hemma hos mig numera och kläderna känns betydligt fräschare. Just detta var mina starkaste argument, tillsammans med ekonomin.

Nu är det klippt

Jag klipper mig själv. Helt vansinnigt egentligen. Håret har alltid varit viktigt för mig och egentligen var det frisör jag ville bli, men se det såg min pappa till att förhindra. Han hade andra planer för mig och med sina goda kontakter låg han steget före när jag försökte få plats som elev på någon damfrisering efter studenten.

Sedan jag nu flyttat till Gotland har jag inte lyckats hitta någon som klipper mig som jag vill. Det kanske handlar om att de inte förstår vad jag vill. Jag är inte nöjd med det jag själv åstadkommer heller. Men jag slipper i alla fall betala för att vara missnöjd.

I morgon börjar en ny vecka i Oslo tingsrätt. De senaste dagarna måste känts som en mardröm för åhörarna. Tills brodern till en av de döda på Utöya reste sig och kastade en sko på Anders Behring Breivik. Det utbrottet fungerade som en utlösande ventil inte bara för den sörjande brodern utan för många som helt i den norska andan länge suttit och gråtit i tysthet. De har varit så otroligt duktiga och behållit den värdighet som som statsminister Jens Stoltenberg satte som agenda direkt efter attentaten 22 juli.

Läs mer "Gotland&Världen" "Min vardag"

Heldag

Att vara i den nya tvättstugan när den som idag fungerar är lyxigt. Jag älskar att tvätta i den miljön. Men det har tagit hela dagen att styla om till sommar och ändå är det inte klart. Nu bryr jag mig inte mer. Tittar på Let´s dance istället eftersom Zlatan har parkerat sig på de nytvättade kuddfodralen.

Öppen konflikt

Utrensningen fortsätter. Inte bara  hos mig. Och inte bara i praktiken utan också i sinnevärlden. Här hemma handlar det om ganska vardagligt hushållspyssel, om ock både i fysisk och mental mening. I Oslo tingsrätt däremot har dagen på allvar varit dramatisk och hemsk. På många sätt.

Medan jag tar av kuddöverdragen för tvätt (vinterkuddarna ska bort och sommarens färger in) funderar jag kring människans svårighet att förstå varandra. På nrk.no lyssnar jag till de smärtsamma vittnesberättelserna från de som överlevt Utöya. Och mitt i detta sorgliga hemska utbröt en öppen konflikt mellan gärningsmannen Anders Behring Breivik och hans försvarare. Den åtalade mördaren ville ställa sina egna frågor - på temat ideologi - till ett av dagens vittnen, AUF:s generalsekreterare. Domaren besvarade den åtalades framställning med att hänvisa till att han har försvarare som sköter de egna förhören.

Detta möttes med en irriterad min från Anders Behring Breivik, som nu har att välja på om han ska avskeda sina nuvarande försvarare. Den möjligheten finns, men frågan är om han vågar riskera att de advokaterna han själv valt ersätts med nya oprövade namn. I det här målet undrar jag ens om det är en reell möjlighet att ta om alltihop från början. Det skulle betyda ytterligare minst ett års väntan på domen. Och det måste vara mer än någon av de inblandade skulle orka. Men Anders Behring Breivik har ju, milt sagt, överraskat förut. Men då har han haft något att vinna. Enligt honom själv.

Innan jag skriver vidare om mina tankar idag, måste jag störta (!!!) iväg och kasta (!!!!!) mig upp på cykeln för att posta det jag senast sålt på Tradera. Gå och promenera kan jag inte någon längre sträcka, men cykla går bra. Det gör det också att sälja begagnade kläder och skor som jag faktiskt inte använder. Tusentals kronor har jag dragit in på sånt som bara varit oanvänt i flera år. 15 par skor exempelvis!! Men jag säljer bara sånt som är så gott som nytt.

Som de läckra högklackade skorna. De blev till slut bara en tragisk påminnelse om att min rygg och mitt knä troligen aldrig kommer att klara att gå så snyggt igen. Ett annat liv, en annan sorts skor väntar. De femton paren har ersatts med ett par söta "ballerinor" från Ecco. Jag har spanat in ett par jättefina träskor från Anne Norin också. De är lätta som ett par tofflor tack vare att största delen av sulan är polyetenplast. Det är bara en tunn skiva närmast foten som är i trä. Finns att köpa på Akantus.

Men jag vet inte om jag vågar. Tänk om de kommer att stå oanvända i garderoben….

Läs mer "Gotland&Världen"; "Min vardag"

"Ja ryidar opp"

Så säger man här på Gotland när man röjer efter en ordentlig fest. 

Jag vet inte om det varit så mycket fest på senare tid, men jag går definitivt igenom en period av utrensning. Jag slänger, säljer, tömmer - på alla plan. Och det tar tid, från exempelvis skrivandet. Men jag ska försöka summera min vecka som varit.

Börjar med KAOSET I NYA TVÄTTSTUGAN

Läs "Min vardag"

Sköna Valborg

Tror det var första gången i hela mitt liv som jag inte stod vid brasan och frös. Kvällen i Endre utanför Visby var ljum och ljuvlig.