Det kan inte bara vara jag som tycker att anmälningarna mot Visby lasarett kommer allt oftare?
Varje gång jag läser om en olycklig utgång för en patient på ön väcks ett starkt obehag och plågsamma tankar vad gäller min egen felbehandling. Det blir tungt och känns hopplöst ibland. Som denna vackra höstdag när jag gärna skulle tagit en promenad längs havet, men det tar emot. Jag rör mig med sådant besvär att det måste vara väldigt viktiga möten eller ärenden för att jag ska ta mig ut. Vissa dagar.
I veckan träffade jag min operatör från KS Huddinge. Han hade med sig rapporten från den magnetröntgen jag gjorde på Sabbatsbergs sjukhus i augusti. Och tyvärr visade det sig att det är en stor svullnad kvar kring operationsområdet i ryggen.
Innan vi tittade på bilderna berättade jag att min rygg fortfarande gör ont. Då fick jag svaret att det kanske skulle bli så i fortsättningen. Men när jag visade var i ryggen stelheten och värken sitter, då gick vi tillsammans och tittade på röntgenbilderna.
Mer om detta på "Hälsa"
