Under min sjukdomstid på Visby lasarett skrev jag allt eftersom en sorts dagbok - jag kunde inte göra mycket mer där jag låg i sängen - om hur jag mådde och vad som hände. Själv har jag inte orkat läsa detta sedan då jag i hast på kuratorns uppmaning lämnade ifrån mig filen med de sjutton långa sidorna, för att hon skulle kunna skicka ut luntan till de tiotal personer som är mer eller mindre direkt ansvariga för att det gick så fel med mina ryggoperationer i april.
Nu hade jag av Visby lasaretts chefläkare Gunnar Ramstedt inbjudits till möte för att gå igenom vad som hänt. Men innan jag skulle möta de tre representanterna från sjukhuset - förutom chefläkaren var kirurgklinikens verksamhetschef Staffan Bjessmo och avdelningsläkaren på ortopeden Inge Beckström kallade - kände jag mig tvingad att komma över motståndet och läsa min historia. Att möta mina egna tunga minnen.
Fortsättningen på "Gotland&Världen"
