Om inte, så är det inte alls konstigt. I mina efterforskningar har jag kommit fram till att minnesmärken över statsminister Olof Palme, som 28 februari 1986 mördades på Sveavägen i Stockholm, mest manifesterats med namn på gator, torg och skolor runt om i världen. Inte som man tycker skulle anstå en statsman med ståtliga monument och statyer.
Någon officiell sammanställning över minnesmärken över Olof Palme har inte gjorts sedan 1996, då en liten skrift gavs ut i samband med en utställning i ABF-huset i Stockholm. Ett monument som där omnämns är stenskulpturen ”Utsträckta händer” som står på plats i Almedalen och invigdes i Visby 1991. Den är utförd i röd granit av skulptören Pye Engström från Rute på Gotland. På internet finns bara några få exempel på minnesmärken över vår mördade statsminister. Detta faktum har förbryllat mig och jag har svårt att hitta någon bra förklaring till varför det förhåller sig på det sättet.
Totalt har jag bara hittat uppgifter om två officiella Palmemonumentet i Sverige. En stålskulptur i parken på Norra Bantorget i Stockholm "Mitt hjärta i världen" av Bengt Oberger och det i Almedalen i Visby. Kanske den plats i Sverige som allra mest förknippas med Olof Palme. Det var den socialdemokratiske partiledaren som 1968 tog initiativet till en gotländsk politikervecka på den plats som i folkmun också har kallats Palmedalen. Nu är Almedalsveckan på Gotland en hårt mediebevakad och viktig politisk händelse känd över hela världen.
De två officiella Palmemonumenten har båda rara kärleksfulla namn och är till sin utformning långt ifrån de pampiga monument i sten och betong som vi kanske förknippar med begreppet. Historiska personer, ledare och kungar brukar hyllas med rikligt utsmyckade och ståtliga minnesskulpturer på framträdande platser. Jag tänker på Karl XII i Kungsträdgården och Gustav III nedanför slottet på Skeppsbron. Men också på den stora Hjalmar Branting-statyn på Norra Bantorget som tar mycket av uppmärksamheten från Palmemonumentet inte långt därifrån.
Också lite i hemlighet, men samtidigt i vägen i trängseln vid sommarens politikertal, står Pye Engströms ”Utsträckta händer” intill scenen i Almedalen i Visby. För att kallas monument är den dessutom, enligt min uppfattning, en förvånande liten skulptur och ganska anspråkslös i sin utformning. Med dess runda form och med de knubbiga utsträckta händerna uttrycker monumentet en naivitet som det känns lite svårt att se i statsmannatermer. Desto tydligare är det förknippat med konstnärens många andra verk föreställande barn eller gjorda för placering i offentliga miljöer för barn.
Huvudintresset i Almedalen dras i stället med automatik till konstnären Tyra Lundgrens ”Fåglar i solen” som har en ståtlig placerade mitt i fågeldammen i parkens centrum. Och det var också ett av skälen till att Palmemonumentet fick en lite undanskymd placering. Tyra Lundgrens skulptur fick inte störas av något annat konstverk.
Pye Engströms ”Utsträckta händer” skulle, enligt min mening, få en mer passande inramning och framträda mycket bättre i den lekpark som finns på andra sidan fågeldammen snett emot Almedalens scen i västlig riktning. Det är en helt öppen gräsyta framför det vackra biblioteket. Här passerar många människor och uppehåller sig också i vardagen. Skulpturen skulle få en värdigare uppmärksamhet och garanterat väcka stort intresse bland barnen. Ett utmärkt tillfälle att berätta om Olof Palme, hans liv och död. Vilket barn skulle inte fascineras av den historien?!
Naturligtvis finns det inget enhetligt samband mellan hur man känt inför Olof Palme på olika håll i världen. Men det ser ändå ut som man utomlands har gjort fler ansträngningar att hylla den svenske statsministern än som gjorts hemma i Sverige. Det gamla talesättet om att bli kung i sitt eget land verkar stämma in även här. Trots att Olof Palme dog under så tragiska och uppmärksammade omständigheter i ett mord som väckte sorg över hela världen så är minnesmärken över honom anmärkningsvärt diskreta.
En jämförelse med andra monument över svenskar i världen ligger nära till hands. Det är lätt att se hur Raoul Wallenbergs minne har hedrats i mycket större och ståtligare format. Inte minst utomlands med berömda monument bland annat i New York och Berlin. Mitt i Stockholm city intill Nybroplan finns det omdiskuterade Wallenbergmonumentet av danska Kirsten Ortwed. Måhända betyder tidsaspekten något. Olof Palme har ”bara” varit död i tjugofem år medan Wallenberg gick bort i slutet av 1940-talet.
Det mest kända minnesmärket över Olof Palme är naturligtvis den lilla mässingsplaketten i trottoaren vid mordplatsen på Sveavägen i Stockholm. Platsen som redan några timmar efter dådet blev en minnesplats i modern bemärkelse, där chockade och förtvivlade människor spontant samlades och lade ner blommor. Rosor som växte till ett blomsterberg mitt i Stockholms city. Ovanliga reaktioner i Sverige på den tiden.
Olof Palme var statsminister i två perioder 1969-1976 och 1982-1986. Han var igenkänd i hela världen som en förkämpe för freden. Han höll fram den lilla människan och var inte rädd för att i starka ord kritisera förtryck och diktatorer i världen. Det fick också starka motreaktioner. Liksom att hans fredsarbete väckte stor beundran.
Tre år efter Olof Palmes död uppdrogs av kommunen på lilla Gotland åt tre olika på ön bosatta konstnärer att komma med förslag till ett minnesmärke som hyllning över sommargotlänningen och statsministern Olof Palme. En av dem som tillfrågades var bildhuggaren Pye Engström, sedan 1950-talet boende vid Fardumeviken i Rute med sin make författaren Claes Engström. Den nu 80-åriga konstnären finns sedan många år representerad på många ställen i Sverige och i andra offentliga sammanhang i Gotlands kommun, som på lasarettet, biblioteket och konstmuséet i Visby.
1989 - när det blev blev klart att det var bildhuggaren Pye Engströms tävlingsbidrag "Utsträckta händer" som valts till officiellt Palmemonument utbröt på Gotland en flera år lång debatt. Bland politiker, konstnärer och kommunala representanter samt inte minst allmänheten. Mycket beroende på att allt blev så offentlig på grund av en intensiv mediabevakning och till och med en popularitetsomröstning i moderata Gotlands Allehanda. De som minns hur det gick till och på något sätt var inblandade i beslutet om Palmemonumentet i Visby vill helst inte prata om det. Tidvis rådde en mycket infekterad stämning, ovanlig för vår lilla ö. Olof Palme väckte som politiker ofta heta känslor, kanske det bidrog till upprördheten också efter hans död.
Konstnären Pye Engström personligen utsattes för ett obehagligt mediadrev med hotfulla insändare och påhopp som nästan kan liknas vid "rasistiska". Hon var ju invandrad från fastlandet och ingen riktig gotlänning, tycke man, inte som den folkkäre urguten Erik Ohlsson i Kovik. Han hade själv lämnat ett förslag till bidrag utom tävlan, en mosaik som röstades fram av tidningsläsarna att bättre representera gotlänningarnas känslor för den socialdemokratiska statsministern.
Olof Palme var omstridd och kontroversiell inte bara som politiker. Och det var som att de heta känslorna och motsättningarna fortsatte följa honom också efter hans död. Men det är inget ovanligt att det uppstår konflikter när det gäller placering och val av konstverk i offentliga miljöer. Särskilt om de har politiska förtecken men också historieskrivningen skildras och upplevs olika genom hur deras minne gestaltas i konsten.
På Gotland utbröt en flera år lång debatt om hur minnet av Olof Palme bäst skulle manifesteras. Både bland politiker och kommunala representanter och allmänhet. En tidvis mycket infekterad stämning som var ganska ovanlig för öns innevånare. Mycket beroende på att den blev så offentlig på grund av en intensiv mediabevakning. Å andra sidan tycks det över hela världen ofta uppstå konflikter kring offentliga monument. Speciellt mer eller mindre historiska minnesmärken särskilt om de är av politiska art.
Det är ändå svårt att förstå att Olof Palme inte hedrats med mer framträdande officiella minnesmärken. Det tycks som om de motstridiga känslor Palme väckte hos människor följer honom än. Inte minst vid uppförandet av Palmemonumentet i Visby delades samhället i två läger. En spektakulär och för de inblandade sorglig process.
Helt naturligt berör en offentlig plats människors uppehållsmiljöer, men på olika sätt. Åsikter går isär om hur det offentliga rummet skall användas och som man säger "vad skattebetalarnas pengar skall gå till". Det handlar om allas vårt vardagsrum och där ska man ha synpunkter på hur det bör se ut för att vara vackert och trivsamt att visas i. Oftast blir det livliga diskussioner om vad som är rätt och fel, fult och vackert.
Även på Gotland fick konstdebatten politiska förtecken och den stundtals mycket infekterade stämningen lämnade sår efter sig som ännu idag inte är riktigt läkta. Men representanterna för Gotlands kommun stod på sig och 1991 Pye Engströms "Utsträckta händer" invigas i Almedalen med lokal pompa och ståt av kommunstyrelsens ordförande Hans Klintbom (c) i närvaro av bland andra Lisbeth Palme.
Monumentet är en liten rundformad skulptur i röd granit som nästan helt delats i två block. I öppningen trängs ansikten och händer. Utsträckta händer som aldrig riktigt tycks nå fram till varandra. På sockeln av grå granit finns texten: ”Till minne av Olof Palme 1927-1986”.
Konstnären bakom ”Utsträckta händer” Pye Engström är en etablerad stenhuggare och bildkonstnär sedan mer än 50 år boende på norra Gotland. Jag fick möjlighet att besöka henne där i hennes hem och höra henne berätta om hur det gick till när hon fick det svåra uppdraget att skapa ett monument till minne av Olof Palme.
Läs mer på ”Gotland”
