Under året som gått har jag haft uppdraget att vara testmatlagare för Ica´s tidning Buffé.
Jag tycker det är kul att laga mat och får ofta beröm för vad jag åstadkommer. Även om det bara handlar om vardagens humansksot, som höstfavoriten stuvad vitkål med stekt fläsk. Så när jag sommaren 2010 såg att Buffé sökte nya testmatlagare skickade jag in några rader och berättade om mig själv. Jag hade nästan glömt det när Lina Wallentinsson på Buffé hörde av sig och berättade att jag var en av de sex som tagits ut bland 3800 ansökningar.
Vi utvalda i testlagarpanelen för 2011 bjöds in att träffas för fotografering och middag i Stockholm förra hösten. Gruppen och individerna skulle presenteras för läsarna januarinumret och dessförinnan lagade vi de tre första recepten som vi fick oss tillsända. Inför premiären var det var viktigt för oss att ha den där dagen i Frihamnen, i en miljö som dessutom var helt fantastisk.
Själva uppdraget går ut på att vi får tre recept varannan månad. Först ska vi laga till maten exakt grammet på efter vad som står och därefter en gång till efter eget huvud och smak. Med tillägg eller förenkling. (Det senare passar mig bäst, det är nästan alltid för mycket onödigt i recept.)
Slutligen har vi skrivit och berättat om våra synpunkter. Texterna - tre i taget - publiceras i samband med recepten i tidningen Buffé. Jag vet att det är mycket populär läsning bland Ica´s stamkunder.
Strax innan vår grupp kom till Stockholm hade de sex som haft uppdraget under 2010 haft traditionsenlig festlig avslutning. Då var det Nyårsmaten som lagades och de våra föregångare avtackades under klang och jubel. Det blev ett riktigt spännande nummer av Buffé, minns jag.
Så skulle det bli också för oss…
Personligen har jag sett mycket fram emot att åter få träffa de andra testlagarna, mina kollegor från året som gått. Men så blev det inte. Buffé har ställt in detta års slutträff och vi sex missar ett viktigt tillfälle att dela med oss av våra erfarenheter från matlagningsjobbet. Inte bara till varandra utan också till Buffé-redaktionen.
Visst har det varit roligt att medarbeta i tidningen, men tyvärr måste jag summera den här tiden med viss besvikelse. Dels har recepten inte alls varit så spännande och nytänkande som jag hade förväntat mig. Dessutom så har det faktiskt varit ekonomiskt belastande.
Som "ersättning" har fått en bonuscheck varje (nästan) månad från Ica på 750 kronor. De pengarna ska i första hand täcka inköpen av ingredienserna i recepten, gånger två upplagningar för fyra personer var gång. Det finns inte en chans i världen att det ska gå ihop. Speciellt inte den gången det handlade om biff…
Dessutom är det så att vissa recept innehåller alkohol, och mig veterligt tar de inte Ica´s bonuscheckar på Systembolaget. Inte i Visby i alla fall.
Och den som tänker efter inser det raffinerade upplägget med att pengarna går direkt tillbaka till Ica när vi handlar för checken som måste användas i sin helhet vid samma inköpstillfälle. På Ica, alltså. Vi som arbetar med detta för Buffé kostar inget alls.
Redan från starten vibbade det fel, vi fick vänta på checkarna i två månader och göra utlägg ur egen kassa till de första recepten. Ica har, enligt information från Buffé, missat varje år att skicka ut bonuscheckarna i tid!!!!!
Med min lilla kulturarbetarpension hade jag behövt bli informerad i förväg om att arbetet för Ica skulle kosta oss egna pengar.
För mig är det viktigt att berätta detta eftersom varje person jag talat med trott att vi testmatlagare fått ett fett arvode för vårt arbete för Ica-tidningen.
Och nu får jag inte ens träffa Carola igen, den av de övriga fem som jag har haft mest och bäst kontakt med. Vi facebookar ofta och utan hennes stöd under min sjukdomstid hade jag haft det mycket svårare och framför allt tråkigare. Carolas erfarenhet som sjuksköterska med inriktning på rehabilitering av trasiga ryggar och hennes underbara humor har varit ovärderlig.
Med alla sina brev och presenter har hon visat en så genuin omtanke att jag halvt på allvar undrar om jag ska göra allvar av hennes förslag att flytta in hos hennes lilla familj utanför Borås. De behöver en trygg och trevlig dam i huset som kan hjälpa till och passa de små buspojkarna när mamma Carola behöver sover ut efter ett ansträngande nattpass med patienterna.
Men jag blir kvar här på Gotland ett tag till. Jag har ju en egen mamma som behöver mig. Nu är det höstgardiner som ska sys till hennes lilla vindsvåning på äldreboendet.
