Det blev ett misslyckat genrep.

Nu är jag inte bara beroende av smärtstillande morfintabletter utan också av vännernas omtanke och av att hemtjänsten och distriktssköterskan kommer. Jag flögs med räddningshelikoptern till Visby lasarett i lördags för en vecka sedan. I torsdags kom jag hem med bårtransport och ska nu vara hemma till på torsdag. Då är det dags igen att läggas in igen.

Den stora omfattande ryggoperationen som gjorde 12 april på Huddinge sjukhus av deras mest erfarne ortopedkirurg misslyckades.... Eller rättare sagt han misslyckades. Om det var slarv eller rent misstag (!) vet jag inte. Han och jag har inte pratat om detta. Men ortopederna på Visby lasarett trodde på mig när jag berättade att jag hört en smäll i ryggen dagen efter operationen. Ingen på Huddinge hade tagit mig på allvar (det verkar finnas standardsvar på allting) men i Visby begärde de från Huddinge ner röntgenbilderna som togs efter operationen. Läkarna här såg direkt felet och kom in till mig, slängde ner bilden på sängen och sa: "Patienten hade rätt"!!!

Läs mer på "Hälsa"

Vem ska man tro på?

Läste om gotlänningen Thomas Wickman i Västerhejde som ringde 112 när hans lilla dotter låg i kramper på golvet. Ambulanslarmen på Gotland sköts av SOS-Alarm i Eskilstuna. Det är dit man kommer när ringer 112.

Operatören hade ingen lokalkännedom om Gotland och ambulansen körde helt fel.

Jag kan lätt sätta mig in i den panik som Thomas måste känt när han på telefon försökte beskriva vägen och flickan låg medvetslös på golvet.

Det väckte också ett gammalt minne, som jag aldrig kommer att glömma. Det var när jag vid 21-års ålder skulle föda mitt första barn.

Läs mer på "Hälsa"