Här sitter jag med mitt fula svullna knä och försöker trösta mig med att få ihop en resa till exotiska (hahaha) Söderhamn första veckan i juni. Det ska nämligen bli klassträff för 5:5 b, femtio (!!!!) år efter att vi tog realexamen.
Där bodde jag bara det året och har väldigt diffusa minnen därifrån. Jag hade flyttat med mina föräldrar från Hudiksvall, där alla mina kompisar var kvar, och jag ville bara tillbaka. Helt desperat skolkade jag så gott som dagligen och liftade jag fram och tillbaka längs Riks 13. Ensam satt jag på Dackås konditori i Hudik och väntade på att mina "riktiga" kamrater skulle sluta skolan för dagen. Men jag var samtidigt så ordentlig och pluggade under tiden, för jag gillade lära mig. Bara inte i Söderhamn.
Därför tänkte jag det skulle vara spännande att åka till träffen i Söderhamn. Vill ge både mig själv och mina realkamrater en andra chans och ta reda på vilka var de jag tog realen med. De jag aldrig riktigt lärde känna. Banden har redan börjat knytas ihop genom Facebook. På ett mycket lättsammare och öppnare sätt än vad som skedde med mina gotländska studentkamrater inför jubiléet i höstas. Det var riktigt segt och blev inte trevligt förrän vid själva middagen på Strand hotell i september. Men då var det desto roligare.
Jag förlänger Hälsingeresan med att resa vidare norrut till Njutånger. Där i Mekrossla bor min allra allra käraste vän från Hudiktiden. Åsa Munktell hette hon då. Nu Wiklund. Senaste vi sågs var på hennes 40-årsdag för 26 år sedan!!!
Nu är biljetter och hotell bokat och jag återgår jag till att fundera lite över vad som händer i Oslo. I fredags skedde en manifestation mot Utöyamördaren på Youngtorget mitt i huvudstaden. 40000 (man hade räknat med 2000!!!) personer slöt upp där och sjöng Regnbågssången, den som Anders Behring Breivik avskyr.
Läs mer "Gotland&Världen"
