Min vardag

2012-05-25

Anledningen till att jag tar upp detta ämne just nu är att jag hamnade i en diskussion på Facebook. Det var en i och för sig rolig episod som återberättades, men det kom - mycket tack vare mig - att handla om utanförskap och diskriminering. Om jag förenklar det hela. Det är vad man gör på Fb. Ibland kan det ställa till det. Vissa ämnen är alldeles för känsliga för det förenklade sociala sammanhanget, där man ofta uttrycker sig snabbt och vardagligt. Det är upplagt för missförstånd.

Det började med ett inlägg av en jämnårig till min yngsta dotter. Min första reaktion var att "det är inte så farligt, låt de hållas de är ju bara ungdomar". Men när jag tänkte efter så var det en riktigt dåligt ursäkt att slippa ge sig in i samtalet. Som vuxen förälder är det i högsta grad mitt ansvar att tala om vad jag, med mina personliga erfarenheter och kunskaper kommit fram till, vad gäller utanförskap och misstänksamhet till de som är annorlunda än oss infödda svenskar. 

Dessutom är de inte så unga längre. Hahaha….

2012-05-13

Gissa om jag saknar mina två superduktiga frisörer i Stockholm - Juan och Randa. De var så duktiga att jag inte behövde säga så mycket. Jag var alltid nöjd när jag hade varit hos någon av dem. 

Nu är det som det är och jag har hårångest. Jag hade tänkt ha lite längre hår när jag åker till Söderhamn på klassträff 2 juni. Men nu är håret så kort att jag ska vara glad om jag alls vill resa. Så känns det nästan.

Men det är inte det stora hotet mot min resa, som är bokad in i minsta detalj - flyg, Y-buss, hotell, vistelse hos min ungdomsvän Åsa utanför Hudiksvall och därefter tåg och flyg hem igen. Den egentliga anledningen är att jag ska göra en magnetröntgen på Sabbatsberg. Jag klarar inte den stängda kameran på Visby lasarett.

Frågan är bara  var jag ska göra av Zlatan. Det verkar vara en omöjlighet att hitta en bra lösning. För mig kanske det därför bara blir en dagsetapp till Stockholm. Men det vore för bedrövligt. Jag tänker…

2012-05-09

Låter det tråkigt med platta anatomiskt uppbyggda skor?

Så hemskt är det inte. Tvärtom, det finns en utmaning i detta att hitta något läckert som samtidigt är snällt mot min felopererade rygg och knäet som inte vill läka. Skor borde ju egentligen alltid vara så sköna att man kan gå snyggt i dem. Precis som med kläder. När man känner sig bekväm är man också snygg. Men förr var det viktigaste att byta ofta och följa med trender, då fick passform och kvalitet ibland spela mindre roll. Men skillnaden både syntes och kändes jämfört med de dyrare alternativen. 

Skor har jag faktiskt sedan i trettioårs åldern varit noga med och kanske sedan längre. Jag orkade inte ha ont i fötterna som av små läckra sandaletter med skyhöga klackar. Jag var också rädd för att få fula tår som inte tålde visas nakna. Men jag föll för de läckra och tvingade mig ibland. Precis som de flesta flickor. Så är jag också Jungfru. Det sägs att vi kompenserar vårt stjärnteckens fiskstjärt med vackra skor i den jordiska tillvaron.

Jag minns när jag blev frälst på skor med bra läst. Det var när jag köpte min första skor från Charles Jourdan i början av 1980-talet. Affären låg på Biblioteksgatan i Stockholm och jag hann precis dit kvällen innan jag skulle resa till New York första gången. Jag hade insett att jag behövde ett par både bra och snygga skor. För i New York promenerar och går man. 

Min dåvarande man sa att jag var galen som tänkte resa i nya skor. Det var som gjort att få ont i fötterna. Men han hade fel (då också). Jag satte på mig skorna på morgonen när vi åkte ut till Arlanda. Sedan satt de på i en vecka. Mest hela tiden. Och jag hade inte ont någonstans. Det var inget svårt beslut att börja kosta på mig skor med kvalitet i fortsättningen.

När jag kom hem tog jag alla mina skor med obekväm läst och lämnade in för secondhand-försäljning. Så har jag alltid gjort. För jag har förstått att bara för att jag tröttnat på något betyder det inte att andra tycker likadant. Som med den svarta linneklänning från KUS som jag just sålt. Från en lycklig köpare kom ett mail idag. Hon skrev att hon var jätteglad att jag inte ville ha klänningen. Hon hade alltid önskat sig en sån och blev kär i den vid första anblicken.

Så jag fortsätter. Inte bara för min egen skull. Numera kan man också skylla på miljön och resursslöseri när man försöker få igen lite av de felaktigt spenderade pengarna. 

2012-05-08

Mitt andra besök i nya tvättstugan gick något bättre än vid första kaoset. Då stannade alla maskinerna och det blinkade överhettning på displayerna. Så det var bara att ringa in kvartersvärden, som vaktmästaren så tjusigt kallas numera. Tyvärr fungerar det inte lika bra som jag minns från då.

Vårt kvartersvärd (jag kan kalla henne Jane) kom snällt åkande och tittade bekymrat på de två första tvättmaskinerna i tvättstuga 1 som stannat med vattnet kvar. Det var hett som en bastu i tvättstugan och det lukta lagom bränt. Som av nya maskiner, kanske…

Hyresgästen innan hade haft samma problem och tekniker var inringda, men Jane hade ingen aning om när de tänkte komma. Så hon öppnade tvättstuga 2 med sin huvudnyckel (det går inte att komma in annars om man har bokat tvättstuga 1). För att hinna tvätta allt mitt smutsiga fick jag lägga i och starta de två maskinerna i den andra tvättstugan.

Ingen tanke på något annat än att det skulle lösa sig gick jag - och Jane - därifrån. Hon hade för övrigt lite mer bråttom eftersom hennes kollega stod på gatan och väntade. De skulle "fika". (Jag avskyr det ordet!!)

En dryg halvtimme senare gick jag tillbaka för att ta hand om tvätten i 2:an. Genom glasdörren såg jag genast de blinkande lamporna och jag fick hjärtklappning. Jag kände att jag inte orkade med fler tvättstugeproblem. Det var ju jag som för två år sedan drog igång uppropet för att få den gamla uttjänta från 1980-talet utbytt.

Men… Också de här två maskinerna hade stoppat med samma felmeddelande som de två tidigare. Nu hade jag alltså FYRA maskiner med sjöblöt tvätt, bland annat åtta lakan som fått vänta under ombyggnadstiden. I den provisoriska tvättstugan fanns ingen mangel.


Klockan började närma sig 16 och jag insåg att det kunde vara för sent att få tag i någon på Gotlandshem. Vår kvartersvärd slutar en kvart i. Jane svarade i telefon och kom direkt. Hon och jag har en bra relation men jag hade märkt att hon verkar lite rädd för sina chefer. De nya maskinerna får hon absolut inte försöka fixa.


När jag frågade om jag själv kunde ringa efter de tekniker som bevisligen inte kommit blev hon förskräckt och skrattade nervöst. Nu stod hon där, i klart bryderi. Efter en stund ringde hon i alla fall själv efter hjälp och snart var tvättstugan full med personal från både Gotlandshem och Electrolux. Fler grannar  som skulle boka tid i den nya tvättstugan hade samlats, nyfikna på vad som hade hänt.

Jag satte mig med mitt svullna värkande knä på en stol och bara iakttog spektaklet runt omkring. Alla hade olika synpunkter på vad som var fel. Ventilationen, menade mannen från Electrolux. Maskinerna behövde ha svalt i rummet.

Personligen brydde jag mig mest om vad som skulle ske med min blöta tvätt. Ganska direkt sa jag att det bara fanns en lösning - att be Vic-tvätten komma och hämta. Men Jane såg helt bestört ut över mitt förslag och teknikern från Gotlandshem menade att det inte var någon brådska att ta hand om den. Behöver jag nämna att det var en man…???

Efter en stund kom Jane tillbaka och sa att det var okej att ringa efter Vic-tvätten. Jag gjorde det direkt och talade om för den vänliga på tvättinrättningen att fakturan skulle skickas till Gotlandshem. Då skrek Jane i högan sky:

- Naj, naj… det får du betala och kräva av Gotlandshem sen!!!

Men aldrig i livet! Jag litar inte på min hyresvärd och anade en diskussion med deras ekonomer. Jag hade ingen lust att ligga ute med pengar för det kommunala bolaget i evighet. Så jag beklagade mig till Maria på Vic-tvätten och la på luren. Jag tog mina nycklar och sa till Eva att nu fick de reda ut det här själva. Det var bara att lämna tvätten utanför min dörr när den var ren och torr.

Vid det laget började det bli väldigt nervöst runt omkring. Några av damerna log ansträngt och gick sedan därifrån. Plötsligt kände jag hur arg jag var över all feghet, vände i dörren och bestämde mig för att ringa vd på Gotlandshem. I en sådan här situation brukar det vara bäst att gå direkt till högsta ledning. Det var dessutom ont om tid innan alla skulle gå hem. Den ytterst ansvarige i Gotlands största hyresbolag borde ju kunna/våga ta beslut om vem som skulle betala en liten faktura på hushållstvätt för en person.

Jag mindes att jag haft ett bra telefonsamtal med vd´n när växeln kopplade mig fel en gång men i upprördheten kom jag inte ihåg hans namn, så jag frågade Jane. Visst ja, Staffan Thurgren. För mig var det helt naturligt att kontakta honom. Jag slog numret och frågade i kundtjänst efter honom.

Då hördes Janes nervösa röst till teknikerna som höll på i tvättstuga 1:

- Nu ringar hon till Thurgren, också!!!

På Gotlandshem meddelade de att vd var på semester. När jag förklarade mitt ärende kopplade den kloka damen i växeln mig till den ansvarige för försäkringsfrågor. Helt rätt! Mannen förstod, bad att få återkomma alldeles strax. Han skulle bara först ta in ett ett pris från Vic-tvätten och sedan tala med sin närmaste chef.

Det dröjde inte många minuter förrän han återkom med ett ok. Snabbt ringde jag Vic-tvätten igen. Då hade det gått nästan en timme och deras personal hade hunnit gå hem för dagen!!! 

Men Vic-tvättens rara Maria lovade försöka få in en chaufför som kunde komma och hämta den tunga tvätten. Hon fixade det och en kvart senare packades mina blöta lakan, handdukar och kläder in i vita plastsäckar. Dagen efter levererades alltihop rent och fräscht med lakanen manglade, till min dörr.

Pust och stön!

Dagen efter kom en lapp i brevlådan att allt var okej igen. Eftersom jag hade underkläder, som jag aldrig hann tvätta så linkade jag hela vägen bort till tvättstugan och bokade direkt ny tid till dagen därpå. Men på morgonen  när jag var på väg ner med min tvätt kom en ny lapp. Där stod att maskinerna tyvärr inte fungerade. "På grund av ett fabrikationsfel".

Nu började jag undra vad som var sant. Kunde det vara möjligt att fyra sprillans nya avancerade tvättmaskiner från Electrolux levererats samtidigt till Gotland och vår tvättstuga på Neptungatan? Det verkade nästan otroligt att det inte stått några rader i tidningarna om denna fadäs från jättevitvaruföretaget Electrolux eller på deras hemsida. Jag bestämde mig för att ta reda på hur det låg till. Innan jag skrev något!

Det tog lite tid att leta sig fram till rätt person - gubbarna på vägen var rent otrevliga och anklagade mig för att vilja svärta ner Electrolux. Det hjälpte inte att förklara att det var just motsatsen jag höll på med. Jag ville ha fakta.

Slutligen kom jag till högsta hönset i Ljungby. Han visste redan om problemet i Visby och sa att det troligen berodde på att fel mjukvara laddats ner. Nu höll tekniker på att undersöka, dels hur det kunde ha gått till och hur man skulle åtgärda felet. Han lovade återkomma till mig.

Det gjorde han blixtsnabbt. Men då lät han inte så öppen som i vårt första samtal utan mer som en presskommuniké. Han hade talat med Gotlandshems Göran Palmqvist, designern av tvättstugan, och ville bara meddela att maskinerna nu fungerade. Felet berodde varken på Gotlandshem eller Electrolux utan på en tredje part!!

Vem det skulle vara orkade jag inte ens fråga. Förklaringen var så ihålig  och jag jobbar ju inte längre som journalist på det sättet. Djupt sitter däremot min känsla för att det jag publicerar ska vara så korrekt som det bara går.

Varför jag inte kunde gå ner och tvätta direkt, det förstod inte Stefan Linnér, chefen i Ljungby heller. Först nästa dag skulle maskinerna startas upp, sa han. Jag blev tvungen att på nytt gå hela långa källarvägen - som svägerskan kallar för suckarnas gång - för att boka ny tid. Det var tomt i båda tvättstugorna. Allt stod stilla. Jag tänkte på min fråga till GöranPalmqvist vid introduktionen ett par veckor tidigare, om databokning. Det är också något han skulle undersöka. Att kunna kolla tvättider, boka och boka av hemma vid datorn är något som redan finns i flera av deras bostadsområden. Varför det inte skulle fungera med vårt raffinerade nya system, förstår jag verkligen inte.

Med skepsis och viss oro intog jag kl 13 dagen därpå tvättstuga 2. Allt verkade fungera och det var väldigt svalt och skönt i rummet. De två stora nya maskinerna glänste i kromen och det var en fröjd att välja ur de fria tvättmedelsalternativen - kulör eller vitt. Sköljmedel brukar jag inte använda, men okej då, det ingår ju i det nya. Jag har läst på Ecolabs hemsida och det verkar vara pålitliga och miljövänliga produkter. Ingen tydlig doft heller.

Rent och torrt blev det snabbt den här gången. Jag var nästan gnolande när jag fyllde torktumlaren och hängde in de sista plaggen i torkskåpet. Min tvättid var slut 1600, men vid genomgången som Electrolux och Gotlandshem hade med oss hyresgäster 21 april så fick vi besked att tillåten torktid var 45 minuter efteråt. Därefter skulle det inte gå att komma in genom de elektroniska dörrarna. Bokningssystemet slår igen och bara den som har bokat passet efter kan öppna.

På bokningstavlan framgår inte vem som tvättar, man ser bara ett rött stängt hänglås på tiden och tvättstugealternativet. Är det däremot ledigt då kan man boka och på så vis öppnas de automatiska dörrarna. Men man kan inte boka in det passet medan man har ett pågående. Aldrig boka dubbla pass. Vilket betyder att man kan stå stirra sig galen på en tom tvättstuga intill den man själv har bokat. Att tvätta samtidigt i båda när man ändå är där, det går inte.

För mig som har tungt att gå nerför och uppför trapporna skulle det förenkla oerhört att få allt klart på en gång. Men Göran Palmqvist svarade vid genomgången, på min fråga varför det inte kunde göras, att vi ju har två tvättstugor nu. Fler möjligheter att tvätta, menade han ganska oförstående till min undran.

Han kan inte för en sekund ha kollat hur det ser ut i vårt hus, utan bara gått på hur det är i deras andra fastigheter. Där det bor många unga och barnfamiljer vet jag att det ofta klagas på att det är svårt att få tvättid. I vårt hus har det inte varit något problem. Ofta står det tomt. Men det hade Göran Palmqvist tydligen inte tänkt på, men sa att han skulle titta på bokningsstatistiken efter en månad och kanske kunde man senare ändra på bokningsmöjligheterna. Den statistiken lär ju inte vara belysande!

Hur som jag skyndade mig tillbaka till 16.40 för att hämta min färdiga tvätt. MEN JAG KOM INTE IN!

Maskinerna gick för fullt. Någon annan tvättade men dörrarna öppnades inte när jag höll min elektroniska låsbricka mot symbolen på bokningstavlan. Så jag ringde Gotlandshem. Där fanns ingen kvar. Inte kvartersvärden, inte Göran Palmqvist och inte någon annan heller så jag kopplades till jouren. 

Jourhavande Patrik var i Roma och kunde komma om cirka 20 minuter. Jag sa att jag inte kunde sitta och vänta i trappan så han lovade ringa. Jag haltade upp till min lägenhet IGEN och tillbaka ner när samtalet kom. Nu var jag inte bara trött!

Men jag blev på gott humör igen. En jättetrevlig man med Gotlandshems logo på ryggen stod och pratade utanför tvättstugan med en ung flicka. Hon hade hört att vi inte hade någon torktid efteråt som i gamla tvättstugan utan man måste vara klar med allt inom tiden för tvättpasset. Men jourmannen kunde rätta henne. Han hade ringt Göran Palmqvist (på hans hemliga nummer??!!) och han hade sagt att "oj då, då måste vi se till att det blir inprogrammerat".

Det hade alltså inte varit det förut, eller hade det försvunnit med den felaktiga mjukvaran? Men jag sa bara att det viktigaste är att vi alla har samma och rätt besked.

Nästa gång jag tvättar är i morgon. Jag vågar inte tänka på vad som kan hända. För nu hälsar knappt min kvartersvärd på mig och det är Göran Palmqvist som skrivit  den lapp som sitter tejpad på ytterdörrarna " OBS! TVÄTTSTUGAN ÄR ÖPPEN IGEN". Inte som tidigare med kvartersvärdens namn under.

Någon, några har bevisligen blivit trampade på tårna och ingen talar längre om fabrikationsfel eller problem med de nya maskinerna.

Nu blir jag snart hämtad av svägerskan till veckans tisdagspass på Korpens vattengympa. Det behövs. Återkommer snarast med rapport om GARDEROBSRÖJNING OCH RETTSSAKEN I OSLO OCH MALMÖ.