Största anledningen till resan var en klassträff i Söderhamn. För femtio år sedan tog jag realen där (för den som inte vet vad det är, så var det som att gå ut nian med en grå studentmössa och nästan lika tuffa examensprov just studenten).
Lars Gunnar Rubne i Borås hade hållit på i mer än ett år för att hitta oss alla som gick realskolan på läroverket i Söderhamn de åren. Själv gick jag där bara ett år, just det året vi tog examen. Så jag minns inte alla andra. Men en kommer jag så väl ihåg...
Eva Jäderberg ... Vi hade så mycket roligt tillsammans. Och nu sågs vi igen ett halvt sekel senare. Och det var så mycket bättre än jag kunde tänka mig. Några veckor före tog vi upp kontakten på Facebook, där det visade sig att vi båda fanns sedan flera år. Men inte hade åtminstone jag letat efter henne där.
Det var så fantastiskt att träffa Eva, som jag alltså bara kände ett enda år när vi var tonåringar på 1960-talet. Men när vi pratade vad som hänt sedan dess var det som vi gått parallellt genom livet. På många, många sätt. Helt märkligt, otroligt, underbart och smärtsamt delade vi våra minnen. Och jag hoppas fortsätta med det.
Eva - som nu bor i Furugrund utanför Skellefteå - visade sig också vara en av de mest omtänksamma och snälla människor jag träffat. Hon stannade till och med en extra natt på hotellet i Söderhamn för att ge mig skjuts vidare norrut till min gamla vän Åsa i Njutånger. Och för att Eva och jag skulle få en kväll bara vi två efter att firandet av femtioårsjubiléet var över.
Min resa började dock med en inbokad magnetröntgen på Sabbatsberg i Stockholm. Så nu är det gjort. Svar levereras 24 juli av dr Reigo som gör sitt månatliga besök på Visby lasarett.
Reseberättelsen fortsätter framöver. Jag har ju varit borta från ön en hel vecka!!
Läs mer "Zlatans dagbok"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar